Flertalet läkemedel som används vid behandling av barn är inte utprovade inom denna åldersgrupp. Denna sk off label-förskrivning medför större osäkerhet vid valet av rätt läkemedel. För att barn ska få tillgång till en säkrare läkemedelsbehandlings krävs att studier på barn sker i en större omfattning än idag, och både inom EU och USA finns sedan en tid tillbaka regler som stimulerar läkemedelsbolagen att göra fler barnstudier.
Materialet i barnavsnitten är till stora delar hämtat från "Rekommenderade läkemedel för barn 2019-2020, Läkemedelskommittéerna i Uppsala-Örebroregionen, med vissa anpassningar till Region Norrbotten. Rekommendationerna är även diskuterade med flertalet berörda enheter inom Region Norrbotten.
Rekommendationerna gäller i första hand läkemedelsbehandling av vanliga barnåkommor inom öppenvården.
Läkemedelsomsättning
Omsättningen av läkemedel hos barn skiljer sig markant från omsättningen hos vuxna. Ordinationen ska följa dosrekommendationer baserade på ålder, vikt eller kroppsyta.
Leverns förmåga att bryta ner läkemedel och njurens förmåga att utsöndra läkemedel ökar under första levnadsåret. Läkemedelsomsättningen hos nyfödda och spädbarn upp till ungefär sex månaders ålder är ofta långsammare än hos äldre barn och vuxna. I småbarnsåldern kan man ibland behöva ge en högre dos av läkemedlet per kg kroppsvikt och/eller kortare doseringsintervall jämfört med till en vuxen eftersom leverns och njurens kapacitet i förhållande till kroppsvikten då är högre än senare. Förhållandet kroppsvatten/kroppsvikt minskar från födelsen till vuxen ålder, vilket gör att vattenlösliga läkemedel fördelar sig på en större volym hos ett litet barn. Under neonatalperioden är blodhjärnbarriären ofullständigt utvecklad och mera genomsläpplig för läkemedel. Man bör också vara observant på att vartefter barnet ökar i vikt kan dosen behöva justeras.
Biverkningar
Ju yngre barnet är desto svårare är det att identifiera biverkningar, både för barnet självt och för vuxna. Fysiologiska förhållanden och läkemedelsmetabolism skiljer sig åt mellan barn och vuxna. Detta innebär att barn kan drabbas av andra biverkningar än vuxna. Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket.
Praktiska råd
Det kan vara svårt att få små barn att ta sina läkemedel. Följsamheten påverkas av barnets ålder och förmåga till medverkan i behandlingen, vårdnadshavarens motivation, läkemedlets beredningsform samt läkarens och sjuksköterskans engagemang.
- Försök med tabletter till barn från cirka tre års ålder. Många orala lösningar, framför allt penicilliner, smakar illa. Föräldrar underskattar ofta barnets förmåga att svälja tabletter. Det är bra om barnet redan på mottagningen kan prova läkemedel i tablettform.
- Det är lättare att svälja tabletter med någon trögflytande vätska med bitar i, till exempel fruktyoghurt. Efter tablettintaget ska barnet dricka vätska.
- Vissa tabletter får inte delas eller krossas. Kortfattad delbarhetsinformation finns på FASS
- Undvik rektal administrering om per os fungerar. Detta på grund av osäkert upptag samt obehag för barnet.
- All inhalationsbehandling behöver noga övas vid insättning och repeteras vid återbesök.
- Barndoser bör beräknas per kg kroppsvikt. Man bör inte dosera efter viktintervallen som anges i FASS utan beräkna exakt utifrån kroppsvikten för att få optimal dos. Dubbelkolla gärna att du hamnar inom intervallet som anges i FASS.
Dosering vid kräkning/diarré
Om barnet har kräkningar efter läkemedel har getts per os och
• tid mellan dos och kräkning <20 minuter: ge halva dosen
• tid mellan dos och kräkning >20 minuter: ge inget
Diarré: vid lindrig diarré ingen skillnad i absorption av läkemedel