Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig.
Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

Sunderby sjukhus
Mikrobiologiska laboratoriet
Version
2.1
Ersätter
2.0
Giltig from
2015-11-24
Upprättat av
MY
Godkänt av
MY

Urinodling

Utförande laboratorium

Mikrobiologiska laboratoriet, Sunderby sjukhus

Remiss

I första hand elektronisk via VAS (VAS-kod: Uodl) alternativt Mikrobiologiska laboratoriets pappersremiss.

Provtagning

Urin taget som mittstråleprov, genom tappningskateter, från KAD, via urinuppsamlingspåse, blåspunktion. Om möjligt blåsinkuberad 4 timmar eller morgonurin.
Ca 2 mL i sterilt rör, art nr 15451, fyll ej röret helt!

Provhantering

Viktigt! För att minska tillväxt av kontaminanter ska provet förvaras i kyla i väntan på transport och under transport, alternativt vara lab. tillhanda inom en timme efter provtagning. Se även "Provtagningsanvisningar för  urinodling". Blåspunktionsurin kan om lång transporttid föreligger, sprutas i aerob blododlingsflaska.

Svarsrutiner

Prov avläses efter övernattsinkubation i luft. Negativt prov besvaras i allmänhet efter dag 1. Förlängd inkubation i kolsyremiljö på negativa prov vid nitritpositivtet eller typiska symtom. Positiva prov besvaras i allmänhet efter 2 dagar, men längre tid kan förekomma vid blandfloror och/eller komplicerade typningar/ resistensbestämningar. Påvisad stam sparas 3 vardagar efter slutsvar, inom vilken tid kompletteringar kan efterbeställas. Ursprungsprovet kastas 2 dygn efter ankomst.

Referensintervall / Beslutsgräns

Nedre detektionsgräns; 10E6. För blåspunktion; 10E5 cfu/L.

Indikation

Urinvägsinfektion, prostatit, asymtomatisk bakteriuri.

Medicinsk bakgrund / Tolkning

Medicinsk bakgrund;
Eftersom all kastad urin är mer eller mindre kontaminerad med koloniserande genitouretralflora finns kvantitativa gränser för signifikans fastställda i nationell referenslitteratur. Signifikansgränsernas syfte är att ge underlag för bedömning av sannolikheten för om ett givet fynd å ena sidan representerar förekomst i urinvägarna och om behandling ska övervägas, eller å andra sidan är en förorening. Faktorer som styr signifikans är patogenicitet hos påvisad art (primär-, sekundär-, tveksam patogen respektive normalflora), mängd bakterier, antal isolat,(blandfloror talar i riktning mot förorening), kön (män har mindre ofta föroreningar). Icke destu mindre kan i enskilda fall inte uteslutas att fynd som formellt uppfyller signifikanskriterier, t.o.m. renkulturer av primära patogener, i verkligheten utgör föroreningar. Varje fynd måste därför värderas mot aktuell klinik. Signifikansbedömning ger alltså besked om att ett visst fynd med sannolikhet är kliniskt relevant, men inte nödvändigt behöver vara det hos den individuelle patienten. Motsatsen gäller förstås också, varför det ibland kan finnas orsak för klinikern att kontakta lab för kompletteringar.

Icke signifikanta fynd besvaras i allmänhet utan resistensbesked och ofta med förenklade typningsbenämningar utan exakt artangivlese (ex. koliforma bakterier, enterokocker, stafylokocker etc), eller som "blandflora", "genitalflora", "förorening" etc. Lägsta bakterietal som bedöms uppfylla signifikanskrav och därmed leder till art- och resistensbestämning är olika för olika arter samt beror också på kön, provtyp (mittstråleprov, KAD, blåspunktion) samt symtom. Medicinsk kommentar lämnas för svårtolkade fall och ofta för blandfloror. Med blandflora avses vanligen fler än 2 arter av sekundära patogener.

Till optimal handläggning och bedömning av ett prov bidrar i hög grad adekvata anamnestiska remissuppgifter. Indikation för utredning av blandfloror i kastat prov respektive KAD-prov baseras på kliniska uppgifter. Blandfloror utan uppgift om kliniska symtom, eller med tveksamma symtom, utreds vanligen ej närmare utan besvaras som "Blandflora" med bifogad tolkningskommentar. Syftet är att begränsa mängden tveksamt relevanta insatser från lab, samt att arbeta för en rationell antibiotikaanvändning.

 Väsentliga remissuppgifter är; aktuella symtom (feber, flankdunkömhet, trängningar, sveda, frekventa tömningar etc.), hög UVI, låg UVI/cystit, underliggande kronisk sjukdom, immunsuppression, (njur)transplantation, KAD, nefrostomi, preoperativt prov.

Urinvägsmikrobers patogenicitet indelas ofta i fyra grupper. Nedan redovisas de vanligare förekommande i respektive grupp;

  • Primärpatogener; E.coli, S.saprophyticus.
  • Sekundärpatogener; art tillhörande familj Enterobacteriaceae ("koliformer") utom E.coli, Enterococcus spp, P. aeruginosa, S. aureus, Corynebacterium urealyticum, Aerococcus urinae, jästsvamp.
  • Tveksamt patogena; Acinetobacter spp.,S. agalactiae (GBS), KNS (exkl. S. saprophyticus), Pseudomonas spp., (exkl. P. aeruginosa), S. maltophilia, Anaeroba bakterier.
  • Normal uretra/genitalflora; a-streptokocker, Bifidobacterium spp., "Difteroida stavar"/övriga corynebakterie species, Gardnerella vaginalis, Laktobaciller.

Ureasbildning är en viktig egenskap för urinvägspatogener. Då urea bryts ner bildas ammoniak som är toxiskt och ger nekros av epitelet. Celler och vävnadsrester kan utgöra kärna för stenbildning. Se länk för tabell med kliniskt betydeldesefulla ureasbildande bakterier: .http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/w/Fil:Urintabell2och3a.jpg

Interferens och felkällor

Kort blåsinkubationstid kan ge falskt negativa resultat.

Metod

Kvantitativ odling på enkla substrat.

Ackrediterad

Ja



Sökord:

urinodling blåspunktion Funguri prostatit pyelit pyelonefrit Uricult urinvägsinfektion UVI