Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig.
Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

Sunderby sjukhus
Mikrobiologiska laboratoriet
Version
3.0
Ersätter
2.1
Giltig from
2020-02-20
Upprättat av
MY
Godkänt av
MY

Urinodling

Utförande laboratorium

Mikrobiologiska laboratoriet, Sunderby sjukhus

Remiss

I första hand elektroniskt via VAS (VAS-kod: Uodl)alternativt Mikrobiologiska laboratoriets pappersremiss.

Provtagning

Urin taget som mittstråleprov, genom tappningskateter, från KAD, via urinuppsamlingspåse, blåspunktion. Om möjligt blåsinkuberad 4 timmar eller morgonurin.

Ca 2 mL i sterilt rör, art nr 15451, fyll ej röret helt!

Provhantering

Viktigt! För att minska tillväxt av kontaminanter ska provet förvaras i kyla i väntan på transport och under transport, alternativt vara lab. tillhanda inom en timmer efter provtagning. Se även "Provtagningsanvisningar för urinodling".
Blåspunktionsurin kan om lång transporttid föreligger, sprutas i aerob blododlingsflaska.

Svarsrutiner

Negativt prov besvaras i allmänhet efter dag 1. Positiva prov besvaras i allmänhet efter 2 dagar, men längre tid kan förekomma vid blandfloror och/eller komplicerade typningar/ resistensbestämningar. Förlängd odling vid nitritpositivtet eller typiska symtom. Påvisad stam sparas 3 vardagar efter slutsvar, inom vilken tid kompletteringar kan efterbeställas. Ursprungsprovet kastas 2 dygn efter ankomst.

Referensintervall/Beslutsgräns

Nedre detektionsgräns; 10E6 cfu/L. För blåspunktion; 10E5 cfu/L.

Indikation

Urinvägsinfektion, prostatit, asymtomatisk bakteriuri

Medicinsk bakgrund/Tolkning

Eftersom all kastad urin är mer eller mindre kontaminerad med koloniserande genitouretralflora finns kvantitativa gränser för signifikans fastställda i nationell referenslitteratur. Signifikansgränsernas syfte är att ge underlag för bedömning av sannolikheten för om ett givet fynd å ena sidan representerar förekomst i urinvägarna och om behandling ska övervägas, eller å andra sidan är en förorening. Faktorer som styr signifikans är patogenicitet hos påvisad art (primär-, sekundär-, tveksam patogen respektive normalflora), mängd bakterier, antal isolat,(blandfloror talar i riktning mot förorening), kön (män har mindre ofta föroreningar). Icke destu mindre kan i enskilda fall inte uteslutas att fynd som formellt uppfyller signifikanskriterier, t.o.m. renkulturer av primära patogener, i verkligheten utgör föroreningar. Varje fynd måste därför värderas mot aktuell klinik. Signifikansbedömning ger alltså besked om att ett visst fynd med sannolikhet är kliniskt relevant, men inte nödvändigt behöver vara det hos den individuelle patienten. Motsatsen gäller förstås också, varför det ibland kan finnas orsak för klinikern att kontakta lab för kompletteringar.

Icke signifikanta fynd besvaras i allmänhet utan resistensbesked och ofta med förenklade typningsbenämningar utan exakt artangivlese (ex. koliforma bakterier, enterokocker, stafylokocker etc), eller som "blandflora", "genitalflora", "förorening" etc. Lägsta bakterietal som bedöms uppfylla signifikanskrav och därmed leder till art- och resistensbestämning är olika för olika arter samt beror också på kön, provtyp (mittstråleprov, KAD, blåspunktion) samt symtom. Medicinsk kommentar lämnas för svårtolkade fall och ofta för blandfloror. Med blandflora avses vanligen fler än 2 arter av sekundära patogener.

Till optimal handläggning och bedömning av ett prov bidrar i hög grad adekvata anamnestiska remissuppgifter. Indikation för utredning av blandfloror i kastat prov respektive KAD-prov baseras på kliniska uppgifter. Blandfloror utan uppgift om kliniska symtom, eller med tveksamma symtom, utreds vanligen ej närmare utan besvaras som "Blandflora" med bifogad tolkningskommentar. Syftet är att begränsa mängden tveksamt relevanta insatser från lab, samt att arbeta för en rationell antibiotikaanvändning.
Väsentliga remissuppgifter är; aktuella symtom, (feber,flankdunkömhet, trängningar,sveda,frekeventa tömningar etc.)hög UVI, låg UVI/cystit, underliggande kronisk sjukdom, immunsuppression, (njur)transplantation, KAD, nefrostomi, preoperativt prov.

Urinvägsmikrobers patogenicitet indelas ofta i fyra grupper.

Nedan redovisas de vanligare förekommande i respektive grupp;

Primärpatogener; E.coli, S.saprophyticus

Sekundärpatogener; art tillhörande familj Enterobacterales ("koliformer") utom E.coli ) Enterococcus spp, P.aeruginosaS. aureus Corynebacterium urealyticum, Aerococcus urinae, jästsvamp,

Tveksamt patogena; Acinetobacter spp.,S. agalactiae (GBS)

KNS (exkl. S. saprophyticus,Pseudomonas spp., (exkl. P. aeruginosa)

S. maltophilia, Anaeroba bakterier

Normal uretra/genitalflora;a-streptokocker, Bifidobacterium spp.,

"Difteroida stavar"/övriga corynebakterie species, Gardnerella vaginalis

Laktobaciller

Ureasbildning är en viktig egenskap för urinvägspatogener. Då urea bryts ner bildas ammoniak som är toxiskt och ger nekros av epitelet. Celler och vävnadsrester kan utgöra kärna för stenbildning. Se länk för tabell med kliniskt betydeldesefulla ureasbildande bakterier:
http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/w/Fil:Urintabell2och3a.jpg

Interferens och felkällor

Kort blåsinkubationstid kan ge falskt negativa resultat

Metod

Kvantitativ odling på enkla substrat.

Ackrediterad

Ja



Sökord:

UVI urinvägsinfektion cystit pyelonefrit nefrostomi hög UVI låg UVI urinodling Uodl E coli njurbäckeninflammation prostatit ABU asymptomatisk bakteriuri KAD blåspunktion urostomi uretra urinrör kateterurin blåspunktion




  • Redaktör: Isabella Björkman
  • Ansvarig: Minna Ygge, överläkare klinisk mikrobiologi
  • Senast ändrad: 2020-02-20 10:13