Utförande laboratorium
Mikrobiologiska laboratoriet, Sunderby sjukhus
Remiss
I första hand elektroniskt via VAS (VAS-kod: Uodl) alternativt Mikrobiologiska laboratoriets pappersremiss.
Provtagning
Urin taget som mittstråleprov, genom tappningskateter, från KAD, via urinuppsamlingspåse, blåspunktion. Om möjligt blåsinkuberad 4 timmar eller morgonurin. Ta minst 2 ml urin, överfyll inte röret. OBS! Vid urinodling och GBS odling på gravida ska 2 rör med urin skickas, ett till urinodlingen och ett till GBS odlingen. Sterilt rör med gul skruvkork , art nr 16580, alternativt Vacutainerrör Beige urin, art nr 28333.
Provhantering
Viktigt! För att minska tillväxt av kontaminanter ska provet förvaras i kyla i väntan på transport och under transport, alternativt vara lab. tillhanda inom en timme efter provtagning. Se även "Provtagningsanvisningar för urinodling". Blåspunktionsurin kan om lång transporttid föreligger, sprutas i aerob blododlingsflaska.
Svarsrutiner
Negativt prov besvaras i allmänhet efter dag 1. Positiva prov besvaras i allmänhet efter 2 dagar, men längre tid kan förekomma vid blandfloror och/eller komplicerade typningar/resistensbestämningar. Påvisad stam sparas 2 vardagar efter slutsvar, inom vilken tid kompletteringar kan efterbeställas. Ursprungsprovet kastas 3 dygn efter ankomst.
Referensintervall/Beslutsgräns
Nedre detektionsgräns; 106cfu/L. För blåspunktion; 105 cfu/L.
Indikation
Urinvägsinfektion, prostatit, asymtomatisk bakteriuri
Medicinsk bakgrund/Tolkning
Eftersom all kastad urin är mer eller mindre kontaminerad med koloniserande genitouretralflora finns kvantitativa gränser för signifikans fastställda i nationell referenslitteratur. Signifikansgränsernas syfte är att ge underlag för bedömning av sannolikheten för om ett givet fynd å ena sidan representerar förekomst i urinvägarna och om behandling ska övervägas, eller å andra sidan är en förorening. Faktorer som styr signifikans är patogenicitet hos påvisad art (primär-, sekundär-, tveksam patogen respektive normalflora), mängd bakterier, antal isolat,(blandfloror talar i riktning mot förorening), kön (män har mindre ofta föroreningar). Icke desto mindre kan i enskilda fall inte uteslutas att fynd som formellt uppfyller signifikanskriterier, t.o.m. renkulturer av primära patogener, i verkligheten utgör föroreningar. Varje fynd måste därför värderas mot aktuell klinik. Signifikansbedömning ger alltså besked om att ett visst fynd med sannolikhet är kliniskt relevant, men inte nödvändigt behöver vara det hos den individuella patienten. Motsatsen gäller förstås också, varför det ibland kan finnas orsak för klinikern att kontakta lab för kompletteringar. Icke signifikanta fynd besvaras i allmänhet utan resistensbesked och ofta med förenklade typningsbenämningar utan exakt artangivelse (ex. koliforma bakterier, enterokocker, stafylokocker etc), eller som ”blandflora”, ”genitalflora”, ”förorening” etc. Lägsta bakterietal som bedöms uppfylla signifikanskrav och därmed leder till art- och resistensbestämning är olika för olika arter samt beror också på kön, provtyp (mittstråleprov, KAD, blåspunktion) samt symtom. Medicinsk kommentar lämnas för svårtolkade fall och ofta för blandfloror. Med blandflora avses vanligen fler än 2 arter av sekundära patogener.
Till optimal handläggning och bedömning av ett prov bidrar i hög grad adekvata anamnestiska remissuppgifter. Indikation för utredning av blandfloror i kastat prov respektive KAD-prov baseras på kliniska uppgifter. Blandfloror utan uppgift om kliniska symtom, eller med tveksamma symtom, utreds vanligen ej närmare utan besvaras som "Blandflora" med bifogad tolkningskommentar. Syftet är att begränsa mängden tveksamt relevanta insatser från lab, samt att arbeta för en rationell antibiotikaanvändning.
Väsentliga remissuppgifter är; aktuella symtom (feber, flankdunkömhet, trängningar, sveda, frekventa tömningar etc.), hög UVI, låg UVI/cystit, underliggande kronisk sjukdom, immunsuppression, (njur)transplantation, KAD, nefrostomi, preoperativt prov.
Urinvägsmikrobers patogenicitet indelas ofta i fyra grupper. Nedan redovisas de vanligare förekommande i respektive grupp;
Primärpatogener; E. coli, S. saprophyticus
Sekundärpatogener; art tillhörande familj Enterobacterales ("koliformer") utom E.coli), Enterococcus spp, P. aeruginosa, S. aureus, Corynebacterium urealyticum, Aerococcus urinae, jästsvamp
Tveksamt patogena; Acinetobacter spp., S. agalactiae (GBS), KNS (exkl. S. saprophyticus, Pseudomonas spp., (exkl. P. aeruginosa), S. maltophilia, Anaeroba bakterier
Normal uretra/genitalflora; a-streptokocker, Bifidobacterium spp.,
"Difteroida stavar"/övriga corynebakterie species, Gardnerella vaginalis
Laktobaciller
Ureasbildning är en viktig egenskap för urinvägspatogener. Då urea bryts ner bildas ammoniak som är toxiskt och ger nekros av epitelet. Celler och vävnadsrester kan utgöra kärna för stenbildning. Se länk för tabell med kliniskt betydelsefulla ureasbildande bakterier.
Interferens och felkällor
Kort blåsinkubationstid kan ge falskt negativa resultat
Metod
Kvantitativ odling på enkla substrat.
Ackrediterad
Ja