Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig.
Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

Klinisk kemi
Version
2.1
Ersätter
2.0
Giltig from
2017-03-31
Upprättat av
RJ
Godkänt av
ES

S, U- Osmolalitet

Utförande laboratorium

Klin kem lab Gällivare, Kiruna, Piteå och Sunderbyn

Remiss

Elektroniskt via VAS (provkod: osmol, Uosmol) alt pappersremiss.

Provtagning

Serum
Venblod i gelrör alternativt kapillärblod i mikrotainer med gel

Urin
Morgonprov (efter 8-10 timmars vätskekarens) i plaströr, 10 mL.

För Desmopressin/Minirintest (för vuxna) rekommenderas törst från kl. 22 kvällen före undersökningen. På morgonen ges Minirin® som injektion eller nässpray (se FASS).
Inom 1 timme tömmes urinblåsan och urinen kastas. Efter 3-5 timmar tömmes blåsan och ev. efter 8 timmar.
5-10 mL urin per vattenkastning sänds till laboratoriet i proppade plaströr.

Provhantering

Serum
Centrifugeras i 5 minuter 22˚C vid 2400 x g.
Hållbart 6 dygn i kyla i korkade rör.

Urin
Centrifugeras i 5 minuter 22˚C vid 500 x g.
Hållbart 6 dygn i kyla i korkade rör.

Svarsrutiner

Alla dagar dygnet runt

Referensintervall/Beslutsgräns

Serum
280-300 mosmol/kg.

Urin
Törstprov (efter 8-10 timmars vätskekarens)
Vuxna:                                  >750 mosmol/kg

Desmopressintest/Minirintest
Barn                 1 år                >600 mosmol/kg
                        2 år                >700 mosmol/kg
                        3 år                >800 mosmol/kg
Vuxna             20 år                >850 mosmol/kg
                      40 år                >800 mosmol/kg
                      60 år                >700 mosmol/kg

Medicinsk bakgrund/Tolkning

Med osmolalitet avses koncentrationen av lösta partiklar (utan hänsyn till art, vikt eller laddning) som bidrar till lösningarnas osmotiska tryck. Osmolaliteten i blodet regleras av hypotalamus med antidiuretiskt hormon, ADH som påverkar via törst och vattenutsöndring i njurarna.

Osmolalitet i serum används vid utredning av vätske- och elektrolytrubbningar. Hypoosmolalitet kan bero på saltbrist men är även vanligt förekommande vid vätskeretention, t.ex. vid hjärt- njur- och leversvikt. Hyperosmolalitet d.v.s. förhöjd koncentration av osmotiskt aktiva substanser kan ses vid intoxikation med t.ex. etanol, metanol eller etylenglykol. Ofta beror hyperosmolalitet på vätskebrist antingen p.g.a. bristande tillförsel eller stora förluster. Vid hyperglykemi är hyponatremi vanligt men osmolaliteten ofta normal.

Osmolaliteten i urin görs för bedömning av kroppens koncentrationsförmåga av urin. För att få ett normalt värde krävs både adekvat ADH-insöndring och normal koncentrationsförmåga hos njurarna. Ett slumpmässigt taget U-Osmolalitet ger sällan information utan prov ska tas efter vätskekarens. Vid patologisk resultat efter vätskekarens kan desmopressin (Minirin®) ges för att skilja mellan ADH-brist eller njurskada.

Interferens och felkällor

Inga kända

Metod

Fryspunktsbestämning

Ackrediterad

Ja,serum på klin kem lab Sunderbyn



Sökord:

osmolalitet dehydrering densitet desmopressintest diabetes-inspidus förgiftning litiumbehandling litiumförgiftning Minirintest osmotisk-tryck natriumkoncentration Pitressintest plasmaosmolalitet polyuri specifik-vikt vattenintoxikation




  • Redaktör: Monica Andersson
  • Ansvarig: Rebecca Johansson
  • Senast ändrad: 2017-08-27 14:51